Göteborgsposten – 17 januari 1865, sida 1

barn? Lät oss göra med honom som han gjort med henne Raskt till verket! Nästa ögonblick skulle mr Carlton varit i deras händer, ett rof för deras grymhet, om icke sir Stephen Grey stigit upp i vagnen. Han stod på vagnssätet med blottadt hufvud, under det att han talade till den förbittrade folkmassan; det skimrande ljusskenet från en slagtarbod föll öfver hans ansigte. — Om ni ens rör mr Carlton med ett finger, så är ni icke mina egna gamla, kära grannar i Södra Wennock, och jag vill aldrig mer möta er såsom sådana. Jag trodde ni voro engelsmän. Om mr Carlton är anklagad för ett brott, så finnes här ju landets lag, som dömer honom. Ni äro icke lagen, ni äro icke hans anklagare, han har icke gjort er nagot ondt. Mina vänner, i denna stund, då ni beredt mig en sådan glädje genom det sätt, hvarpå ni mottagit mig, bör ni icke göra något, som stör den; laga att jag icke behöfver skämmas för er. — Det var han, som körde er från stan, sir Stephen, det var han, som ljög och förtalade er så, att vi började misstro er och vända ryggen mot den bäste vän, vi någonsin haft. — Det rör mig och icke er; han körde icke er från staden. Om jag förlåter hvad som skett, så kan ni också göra det. Cariton, sade han, följande ögonblickets ingifvelse, jag förlåter er af allt hjerta allt det onda, de anse er ha gjort mig, och jag önskar er framgång och att ni måtte bli frikänd — d. v. s. om ni vet med er att ni förtjenar att bli det, tillade sir Stephen, då oangenäma er