Göteborgsposten – 16 januari 1865, sida 2

ALLIAÄIIHC STU CIAM 0 ÅF — X xÖe 20 ——Lr— Le Från Utlandet. Frankrikes regering har nu råkat i öppet; krig med ultranmotanerna och prelaterna. Brymingen är nu oäterkallelig, och man går i båda sidor utan skonsamhet eller undseenle till väga. Ej nog med att ett antal biskopar prötesterat mot regeringens förbud mot len påfliga encyclicans uppläsande i sin hel-. het, biskop af Moulins, den bekante msgr de Dreux-Bråze, en af de ifrigaste och hänsynsösaste cheferna för ultramontanismen, har från : predikstolen i katedralen uti sitt biskopssäte uppläst, i trots af förbudet, hela encyclican och äfven de 80 irrläresatserna, hvilka så skarpt angripa sjelfva kejsardömets principer. Vid detta tillfälle underrättade den djertve prelaten, att han, oaktadt regeringens förbud, ansåg det vara sin pligt att efterkomma påfvens instruktioner om eneyelicans uppläsande. -Då den hel. fadren talar, sade han, mäste allt slags gensägelse upphörakStödjande sig på denna sats, hade biskopen tillochmed j otficielt sändt den påfliga bullan till presterna i sitt stift, och en af hans trogna? underlydande, presten i Chaillot, skyndat att efter biskopens föredöme trån sin predikstol uppläsa encyclican. Attentatet mot regeringens myndighet var onekligen för starkt. Regeringen hade visserligen handlat oförsigtigt, då hon på visst sätt framkallat brytningen; men för oförskämdt var det dock att ställa sig utom lagen (regeringen hade ju laglig rätt till sitt förbud) och öfver densamma sätta en annan myndighet: påtven. Först framträdde nu den officiösa Constitutionnel med en artikel, hvari man söker bevisa, att regeringen för sitt förbud mot encyclicans offentliggörande kan åberopa sig på gammal hätd och på alla de regeringars handlingssätt, som efter Ludvig XIV stått i spetsen för Frankrikes angelägenheter. Det är, slutar Constitutionnel, således Frankrikes permanenta, traditonela politik, som (den ultramontana) oppositionen angriper, i det den på detta sätt anvisar åt sig en plats utom vär historia och vårt land. Om den skulle ha rätt, skulle staten ej mera vara stat och Frankrike icke vara Frankrike. Efter detta orakelmessiga uttalande, som på intet sätt saknar tillrättavisande skärpa och bitterhet, var det lätt att sluta till hvad som skulle följa, och att inse, det regeringen ingalunda skulle bära sammetshandske. Det telegraferas ock från Paris, att biskopen at Moulins instämts för domstolen på grund af embetsmissbruk, i det han oaktadt förbudet låtit i sina stiftskyrkor uppläsa alla satserna i den påfliga encyclican. Det vill således synas, som att ett flertal af hans underlydande prester verkligen uppläst påfvebrefvet. Genom densa regeringens energiska åtgärd skall diskussionen i dessa ämnen få ännu mera lif och en kamp utveckla sig, hvilken skall komma att erbjuda en massa intressanta och för vår tid vigtiga, på densamma inflytelserika pointer. Väl inledd på denna väg, skall regeringen utan tvifvel snart tvingas att taga andra, längre gående. En frisinnad prest, hvilken någon tid gjort stort uppseende i Paris och haft ett stort tilllopp af åhörare, pater Hyacinth, predikade i går åtta dagar sedan i katedralen i Paris och förklarade dervid högt sin underkastelse under påfvens makt, sedan han under hela predikan lörut vederlagt satserna i encyclican. — På det sättet kan man ock bringa dennas inne: håll till allmänhetens kunskap. Foulds finansberättelse har inom penning verlden ej gjort något gynnsamt intryck, utar scCvärtom framkallat å börsen i Paris en baisse i alla rontes och värdepapper. Man hade, en