Göteborgsposten – 14 januari 1865, sida 3

kunde. Den var knappt slutad, när de kommo till Södra Wennock. Vare sig, att sir Stephen trodde den eller icke, så är det säkert, att den gjorde djupt intryck på honom. Den passade för en roman, sade han, och icke för en episod i det verkliga lifvet. — En af de märkvärdigaste omständigheterna är den, att — om man antar, att mr Carlton var brottslig — han aldrig blifvit misstänkt af någon, yttrade sir Stephen. — Jag misstänkte honom. — Du? prat! — Jag gjorde det verkligen, sade Frederick med låg röst. En misstanke uppstod hos mig i det ögonblick vi stodo kring mrs Cranes lik. Och han märkte också att jag misstänkte honom. Mins pappa, att han ville, att jag ej skulle få stanna inne i rummet den aftonen? Onkel John blandade sig i saken och sade, att man kunde lita på mig. -Bevara mig väl! utropade sir Stephen på sitt okonstlade sätt. Jag kan icke förstå allt det der. Hvad misstänkte du honom för? — Jag vet icke. Jag visste det icke då. Men jag var säker på att han icke var uppriktig, d. v. s. att han visste mer iän han ville omtala. Jag såg det i hans sätt, jag hörde det i hans röst, och jag blef öfvertygad derom, när han sedermera aflade sitt vittnesmål vid förhöret. Jag sade det till min mor, men hon ville ej tro mig. — Du måste ha varit en besyunerlig gosse, Frederick! (Farte Y