Göteborgsposten – 14 januari 1865, sida 2

kar. Rådhussalen hade ej ännu blifvit försedd med ga: eller lampor — ty Södra Wennock var en småstad, de man var litet efter sin tid — och när den behöfde upp lysas måste det ske medelst ljus. Fyra sådana buros ir och placerades så väl som möjligt. Mr Drones skrifvare fick ett på sin pulpet, den tjenstgörande vaktmästaren höl ett annat i sin hand, och de öfriga två sattes der rum fö dem fanns. Salen — eller sessionsrummet, såsom der kallades — företedde en egen anblick, då det dunkla ljus skenet föll på den tätt hoppackade folkmassan och dess uppåt lyftade fysionomier, de uppträdande personernas aj sinnesrörelse stämplade utseende, det häftiga trotset i ju risten Billiters och det kalla Ingnet i arrestantens ansigts uttryck. Men det befanns snart att det ej lät sig göra att af. sluta förhöret den dagen, och magistraten uppsköt dess fortsättning till den följande. Då skulle det slutas, och ingen af de närvarande — icke ens den nitiske advokaten Billiter — tviflade det ringaste på att Lewis Carlton dö skulle föras till grefskapets fängelse, för att ställas till ansvar för mordet på Clarice Beauchamp Chesney eller Clarice Beauchamp Carlton kallad. Dessa namn upprepades halfhögt i salen, och flera personer framkastade redan frågan, huruvida det unga fruntimret kunde ha varit hans lagliga hustru, då hon ej vid vigseln burit namnet Chesney — Förhöret uppskjutes och magistraten sammankommer klockan tio i morgon, förkunnades, sedan domstolens medlemmar rådslagit några minuter. — Naturligtvis tillåta ers värdigheter den anklagade