Göteborgsposten – 14 januari 1865, sida 2

att vistas på fri fot mot borgen? sade juristen Billiter djerft. — Borgen! upprepade magistratsporsonerna, undrande om någonsin en sådan anhållan framställts i ett dylikt fall. Nej, icke ens om hela staden erbjöde den. Hela staden hade, såsom man lätt kunde se, icke lust att göra något sådant — snarare motsatsen. En viss del af staden — och ingalunda den aktningsvärdaste — beredde sig på nöjet att få eskortera mr Carlton till det ställe, der han skulle tillbringa natten, och det på ett sätt, som var mera tydligt än behagligt. — Låt dem gå först, de smutsiga skurkarna, hviskade juristen Billiter till mr Carlton. Stanna här tills de skingrat sig. Folkmassan började aftroppa. Grupper af magistratspersoner, jurister och andra herrar, som varit åhörare, stodo och samtalade om dagens underliga tilldragelser. De förekommo nästan otroliga, och hälften af stadens innevånare hade i djupet af sin själ den tanken att de skulle vakna nästa morgon och finna att anklagelsen mot mr Carlton endast varit en dröm. Men en af åhörarna gaf sig icke tid att säga ett ord till någon; han skyndade derifrån så fort som möjligt, sprang in på Röda Lejonet och höll på att springa i famnen på värdinnan, som var lika upprörd som någon annan. — Har omnibusen gått, mrs Fitch? — För tio minuter sen. — Jag kunde minsann tro det. Nå, ni får låta mig