Göteborgsposten – 11 januari 1865, sida 3

Danmark. Vi finna, märkligt nog, redan af det i går ingångna danska Dagbladet våra i gårdagens nummer at G.-P. meddelade uppgifter om de ryska intrigerna för åstadkommande at hertigdömenas personalunion med Danmark, bekräftade. Dagbladet säger bl. a.: Tyskland trodde sig genom sina segrar öfver Danmark ha aflägsnat alla de hinder, som från utländsk sida stodo i vägen för dess planer, och den tyska pressen glömde alldeles att taga Ryssland med i räkningen, då den anställde betraktelser öfver slesvig-holsteinska frågans definitiva lösning. Man ville på sin höjd från tysk sida medgifva, att Nordslesvigs sröfring kunde framkalla kollisioner med Frankrike, och några röster höjde sig på grund häraf till förmån för Slesvigs delning; men att någon främmand makt på allvar kunde tänka på att bringa hertigdömena tillbaka under Christian IX såsom hertig af Slesvigholstein, det kunde, som sagt, enligt tyskarnes ofvertygelse aldrig komma i fråga. Äfven då det på sista tiden blef klart, att de ryska diplomaterna lifligt sysselsatte sig med slesvigholsteinska frågan, oc då underrättelser ingingo från Petersburg om en ministerkris, som stod i närmaste samband med denna. sak, kunde tyska pressen, hvars misstankar dock borde ha väckts genom kejsar Alexanders besynnerliga beteeude mot storhertigen af Oldenburg, icke få i sitt hufvud, att det var fråga om personalunionen, utan slog sig i ro i den orimliga tron, att kabinettet i Petersburg skulle velat gifva Nordslesvig tillbaka till Danmark aller med andra ord förordade en national lösning, Nu synas tyskarne omsider så upp ögonen, i det Frankfurter Postzeitung utan omsvep säger, att Ryssland arbetar på återupprättandet af en s. k. dansk helstat med personalunion. Det tillägges, att Ryssland endast afstått sina arfsanspråk till Oldenburg, för att detta skulle åter lemna dem till Danmark (d. ä. Christian IX), och bladet försäkrar till sist, att man på flera håll arbetar för en sådan kombination ... Bladets meddelande är af vigt, emedan det fäster tyskarnes uppmärksamhet derpå, att personalunionen, som de trodde vara död och begrafven, plötsligt kan visa sig för dem lifs lefvande. Föres den allmänna meningen i Tyskland i detta spår, hvartill berättelsen i Frankf. Postzeit. kan bli första steget, om de öfriga tyska tidningarne egna den tillräcklig uppmärksamhet, kan deraf uppsta en agitation, som ökar svårigheterna för tyska kabinetten att kunna ernå en öfverenskommelse, och dessa svårigheter äro som bekant redan förut stora nog.