Göteborgsposten – 10 januari 1865, sida 1

tionära partiet, till hvilket hofvet med hvar, dag mera ansluter sig, tillväxer i kraft oc genom sin egenskap att veta hvad det vil djerfhet; under det å andra sidan det nati nalt-liberala partiet står splittradt i tvenn fraktioner, hvilka stå lika fientliga emot hvai andra, som de båda äro det emot regimen och genom denna sin inre söndring äro förla made samt sakna förmåga att med nödig kra bjuda reaktionen spetsen. Men hvad vill då reaktionen? torde ma fråga. Hvad är det för ett spöke man mana fram och gifvit denna titel? Det är snar sagdt. Reaktionen, som står med försänknin gar i Ryssland, vill ett Slesvigholstein före nadt med konungariket Danmark genom per sonalunion. För denna tankebild står nu ko nung Christian färdig att för alltid bryta mec hvarje möjlighet till försoning med det natio nala partiet, och man söker åtminstone intala ho nom att för vinsten af den hertigliga slesvig holsteinska kronan kasta alla nordiska afse enden ötver bord, bereda väg för en antide mokratisk författning och sluta sig till de aktningsvärda klöfverbladet Ryssland, Preus sen och Österrike, i hvilka jättars omfamning den lille Sörensen kan avätfva i fara att bli qväfd. De senare dagarnes politiska tilldragelser gifva oss full rätt att ställa oss på detta antagandes ståndpunkt. Det är bekant, att Danmarks gesandt i Petersburg, O. Plessen, är en ifrig anhängare al. personalunionen i otvan antydda sorm. Det är äfven klart, att Ryssland skulle löredraga en dylik kombination framför hvarje annan, emedan derigenom den partisplittring skulle inom Danmark underhållas, som är Ryssland så kär och hvilken: förhindrar adopterandet af on sannt nordisk politik, på samma gång som Ryssland bibebåller i hertigdömena status quo och ej sunktionerar en direkte preussisk eröfring, hvilken skulle beröfva det förmåga att vidare inblanda sig i dessa angelägenheter. Mellan Preussen och Österrike, har någon tnurra kommit på tråden, Preussen vill annexera, Österrike vill, för att smeka tyska förbundet, ha augustenburgaren på hertigdömenas tron. Denna schism har Ryssland begagnat för sitt förslag. Först afgick danske gesandten Plessen från Petersburg till Köpenhamn, der han uppehållit sig någon tid. Korrespondenser derifrån platsen ba antydt, att han befann sig der, för att bilda en ny minister, mera reaktionär än den som redan nu är vid rodret. Sanna förhållandet torde dock vara, att han haft för mål att öfvertala Christian IX att omfatta personalunionens ide och med honom uppgöra den vidare diplomatiska kampanjplanen för idsons realiserande. Att Christian IX ej var svår att ölvertala, framgår leraf att hans förtrogne Brestrup å sin sida urest till Berlin, för att der bevaka vissa inressen och inleda vissa underhandlingar. Det hette för några dagar sedan i en otcciös Berlinertidning, att underhandlingar påszingo om administrativa, militära och maritina törhållanden i hertigdömena, utan att det lock närmare angats, mellan hvilka dessa unlerhandlingar fördes. De sangviniska tyskarrtc drogo at notisen genast den slutsats, att Preussen uppgifvit sin annexationslusta och; ille lemna augustenborgaren hertigdömenali not en del, säkerligen för hertigdömenas oaf-i ängighet förkrossande, inskränkningar och vilor, hvilka skulle i det hela af hertigdömena öra en vasallstat under Preussen. Dessa unerhandlingar ha verkligen egt rum, de äro nnu icke atslutade, men långt itrån att berö1 augustenborgaren föras de tvärtom under ysslands auspicier mellan Christian IX:s unsrhandlare i Berlin och v. Bismarck. Tillj ti förra skall nu komma danske gesandten i lo