Göteborgsposten – 9 januari 1865, sida 3

— ———ccAAAcAA — es ; kättegangsoch Polissaker. Från Gesle. I Gefle-Posten skrifves d. 4 d:s: Rörande ett på upyårsaftonen timadt stormigt uppträde å härvarande postkontor hölls i går ransakning å cellfängelset, inför rådhusrättens andra afdelning. Vid ifrågavarande tillfälle hade, enligt hvad målsegauden hr postinspektoren Jacobsson upplyste, så tillgått, att landtmäteriauskultanten P. August Sellin under rusigt tillstånd inträngt å postkontoret, och derstädes, utan någon af innevarande tjeustemän gifven anledning, uppfört sig så otillständigt, att hr Jacobsson nödgats gifva postiljonen Luthbom befallning att med våld föra Sellin ur rummet. Sellin satte sig emellertid till motvärn, och endast med fleres biträde lyckades det att föra S. ut i förstugan, der han, askastande rocken, under de gröfsta tillmälen utdelade slag till höger och venster, obekymrad om hvar och hvem det träffade, sparkade sönder dörren till postkontoret o. s. v. Polis efterskickades, hvarefter S. fördes till polisvaktkontoret, hvarest han, enligt afhörda vittnens utsago, betedde sig lika våldsamt samt tilldelade polisbetjenten Carlsson knuffar och tvenne slag, deraf det ena träffade venstra tinningen och det andra högra ögat, af hvilka slag svullnad uppkom. Carlsson hade, efter att ba blifvit knuffad, upptagit och visat S. sitt tjonstetecken, men S. hade slagit detta ur Carlssons hand och derefter tilldelat honom slagen i hufvudet. Då S. fortfor att rasa, måste han beläggas med bojor och föras till cellfängelset. Hörd öfver hvad sålunda förekommit förklarade Sellin, under mycken sinnesrörelse, att han icke mindes hvad som vid tillfället passerat, och således icke kunde hvarken neka eller jaka till åtalade förseelsen. S. sade sig lida af en slags sjukdom, hvars yttringar bestod i hastigt påkommende raseri, derunder han icke var mäktig sig sjelf, och kunde icke påstå, att någon af de personer han under uppträdet misshandlat, dertill gifvit honom den minsta anledning. S. hade på morgonen med diligensen anländt hit och ämnade på aftonen fortsätta resan norrut, då det olyckliga uppet mellaukom och gjorde ett så bedröfligt slut på vidare resefunderingar åt det hållet. Hörd öfver sina föregående lefvadsomständigheter uppgaf S. att han rar född i Skuttunge församling af Upsala län, der hans far vore arrendator. S. sade sig senast varit mantalsskrifven i Upsala, och erkände sig derstädes för omkring två år sedan ha blifvit dömd till tvenne månaders fängelse för våld och polisbetjents öfverfallande. Anklagaren upplyste äfven, att S. under ett tilltälle sommaren 1863 härstädes våldfört sig mot polisbetjenten Johansson, men denne hade träffat förlikning med Sellin, som sålunda denna gång undgått åtal. Då kontorsskrifvaren Engström och e. o. kammarskrifvaren Sylvan af tjonstegöromål voro förhindrade att vid ransakningen närvara, äfvensom studeranden Wern, hvilken äfven blifvit af S. slagen, anmäldes vara bortrest från staden, uppskjöts ransakningen till den 10 dennes, då dessa herrar skola vara närvarande, samt åklagaren hafva inkallat den eller de personer, hvilkas hörande må vara af nöden för målets utredning. Emellertid förordnade domstolen att skrifvelse skulle afgå till fängelseläkaren doktor Backström, med anmodan att söka utforska huruvida Sellin verkligen lider af sådan sjukdom som han uppgifvit, och om han för sina under anfall af denna sjukdom begångna gerningar må anses vara tillräknelig eller ej. Efter afkunnande af detta beslut återfördes S. till cellen.