Göteborgsposten – 9 januari 1865, sida 1

— — — — ——— — — — — — — Det kan jag inte heller, sade mrs Smith, så framt han inte var ond för att hon kommit hit och var rädd, att det skulle bli upptäckt att hon var hans hustru. Juristen ryckte sig i polisongerna, såsom han brukade göra när han funderade på något. — Ni inser väl, sade han, att det är ingen säkerhet att hon var hans hustru — att hon var gift alls. Jo det är det, för jag vill våga mitt lif på att så är, svarade mrs Smith förtörnad. Jag är så säker på att hon var gift, som jag är på att jag är det. Ni är lika stygg som min man, sir; han brukade tala i den vägen. Hufvudsaken vore att få ett bevis derpa, sade juristen lugnt. Då hade man motivet klart. Ni hav väl aldrig hört det minsta om i hvilken kyrka de vigdes? — Ne-ej, svarade mrs Smith tvekande. Jag minns, att en gång under vintern, då hon bodde hos mig, vi talte om kyrkor och giftermål och sådant der, oc :h hon sade skrattande att gamla St. Pancras kyrka var så bra att gifta sig i som någon annan. Då hon sade det, kom jag ej att tänka på, att hon mente nagot dermed, men det iär möjligt att hon vigdes der. Mr Drones lifliga ögon tindrade. och han skref något i sin anteckningsbok. Han gjorde äfven andra anteckningar, han gjorde omkring femhundrade frågor utom dem, som han redan gjort. Och när mrs Smith gått, stod han vid dörren för att se henne gå bort och hoppade upp i omnibusen, som just då for till Stora Wennocks station, och sände följande telegram till London: