Göteborgsposten – 5 januari 1865, sida 2

vet qvar; hon trodde då ännu, att det var skrifvet till mr Crane. Sedan hon gätt, satt mrs Smith med brefvet i handen och funderade — icke på om mr Carlton var brottslig eller ej, ty brefvet, som hon uppfattade riktigt, hade öfvertygat henne derom — utan på hur hon skulle bete g för att öfverbevisa honom derom, för att få honom aflad. Hon hade intet ögonblick tvekat i sitt uppsät att anklaga Clarice Beauchamps mördare, om hon lyckades att upptäcka hvem han var, och hon visste, att hon nu gjort det. Lady Jane Chesney var icke mera öfvertygad om mr Carltons brottslighet, sedan hon hört Judiths berättelse, än mrs Smith i Tuppers hus var utan att ha hört den. — Hvad bör jag göra? sade hon för sig sjelf. Gå senast till en magistratsperson och säga hvad jag vet, eller söka upp en jurist och få honom att ta sig af saken. Jag har gudskelof inte haft mycket att göra me d sådana saker, och jag vet inte rätt hur jag skall bete mig i detta fall. Men jag vill göra ettdera ännu i qvöll. När själen är i denna upprörda, beslutsamma stämning blir handling en gifven följd, och mrs Smith tog på sig sin hatt för att gå ut. Men hon fann att detta ej lät sig göra. Den unga tjenstflickan, som varit borta hela eftermiddagen och återkommit först då lady Jane gick, ville på intet vilkor stanna qvar i huset med det lilla liket. — Din toka! utropade mrs Smith harmset. Du är så gammal, att du borde ha mer förstånd. Hvad tror du att det döda barnet skulle göra dig för ondt? Flickan kunde icke säga hvad hon trodde det skulle