Article Image
Tidemands stora kompositioner, men på vår lott faller endast att få se dem i fotografi eller kopparstick, och under de senaste åren hafva vi icke fått bit till landet någon enda af Tidemands taflor. Fotografien föreställer en norsk Rögstue; efter en våldsam strid med yxor hafva begge kämparne fallit, den ene bäres bort, i det yxan sjunker ur hans hand och han kastar en vild blick på sin motståndare, som ligger död på golfvet; en gammal i läkekonsten kunnig bonde undersöker hans sår, en gammal gumma svärjer hämnd och frambär svepningen, som qvinnorna ständigt ända till senaste tider medförde till bröllopp och gillen i fjellbygderna; den dödades hustru knäböjer förtviflad vid sin mans sida; några flickor afduka i en hast gästabudsbordet, som är prydt med gammaldags kärl, några karlar störta fram liksom för att förnya striden; några mindre barn söka sin tillflykt i en säng, en liten gosse klifver upp på en stege; den gamle blinde spelmannen, som förstår att något är på färde, men ej kan begripa sammanhanget, trefvar sig fram för att komma undan; kocken, som icke vet af något ondt, kommer förnöjd upp ur källaren med ett stort ölkrus i handen — korteligen det är en massa af personer och grupper i denna komposition, som bland alla sådana af Tidemand anses vara den förnämsta. En fotografi af denna tafla kan emellertid aldrig fullkomligt återgifva henne, emedan alla figurer, i synnerhet de i bakgrunden, äro insvepta i rök, som söker sitt utlopp genom ett hål i taket, och emedan striden mellan det olika slags ljus, som kommer dels från spiseln, dels från en osande lampa i taket, hvilken kämpar med dagsljuset från ett litet fönster, dels från en påtänd dank, aldrig kan så återgifvas i en fotografi som i en målning. Den af konungen vunna fotografien, som är bland de största och bästa som tagits af taflan, är likväl icke särdeles lyckad. En sorglig familjehistoria. Från Arvika skrifves d. 27 Dec. till ÅWermlandsPosten : Ett lika oväntadt som hastigt dödstall har under förl. natt inträffat i vårt grannskap, i det att possessionaten Å. H. Edgren, som i går afton lade sig trisk och sund, i morse befanns död i sin säng. Då tjensteflickan, som vid vanlig tid inkom i rummet för att elda, helsade Ågod morgon men icke fick något svar, trodde hon att husbonden sof. Då hon efter en stund åter inträdde för att se efter elden, tyckte hon det vara underligt att hennes herre, som vanligen brukade vara tidigt vaken, ännu icke rört på sig, framträdde till sängen och, då hon tyckte sig märka, att han var ovanligt blek, rörde vid honom varligt med handen i afsigt att väcka honom och fråga hur det stod till; hon fann bonom då iskall och vid närmare undersökning — död. — Man kan lätt föreställa sig huru förkrossande denna förfärliga underrättelse måste varit för den beklagansvärda efterlefvande makan, som för tilltället var ensam hemma; barnen voro nemligen på ett besök på Norserud. Detta sorgliga dödsfall var dessmera beklagansvärdt, som boet är under konkurs och såväl löst som fast nyligen gått under klubban, hvarvid fastigheten icke uppgick till stort mer än halfva värdet. Julen kan vara sorglig och dyster för något hvar; men för denna olyckliga familj måste den vara det ännu mer. Dödsfall. Ötverstelöjtnanten J. C. af Klercker afled i Ystad sistl. Thorsdag efter ett par dagars sjukdom, 64 år gammal. Den aflidne var, säger Snällposten, en ärans man, hvars plötsliga bortgång väckt allmän saknad. Postinspektoren i Wexiö, öfverstelöjtnanten frih. Ulf Carlsson Sparre har d. 30 sistl. Dec. aflidit. Elektrisk apparat. En af hr Schiönning uppfunnen elektrisk apparat, beskrifves sålunda i danska Industritidende: Ändamålet med denna apparat är, att kunna bibringa menniskokroppen den högsta möjliga grad af elektricitet, utan att förorsaka plågor, såsom det vanligen är fallet med alla hittills begagnade apparater. En jemn ström frambringas, hvarvid ingen stöt, utan endast en brännande känsla förnimmes. Apparaten består af tvenne hufvuddelar, nemligen den del i hvilken plåtarne sitta och som till utseendet liknar en liten ask, samt sjelfva kedjan. Asken är oval och försedd med en träbotten, hvaremot locket är sålunda utskuret, att det endast består af en ram, hvars öppning är betäckt med en rinkplåt, hvarvid en svamp är fästad. Inuti asken anbringas under zinkplåten en galvanisk stapel, som består af ninkoch kopparplåtar, ungefär så stora som asken innantill och lagda omvexlande sinsemellan med ett mellanlag af ylletyg. I den nedersta plåten, som är af koppar, är i midteln uthamrad en bygel, hvarvid fästes en metallkrok, som slutar i ett litet öga. hvilket sticker ut ur ett litet hål i askens ena ända. Träbottnen i asken fastskrufvas medelst en liten skruf i askens båda sidor. Kedjan består af kopparplåtar, som äro förtenta på yttre sidan, samt af långa, fyrkantiga zinkplåtar. Hvarje länk af kedjan utgöres af en al dessa plåtar, hvilka äro fastsydda vid hvarandra med ett mellanlag af tyg. En hel kedja består af 6 eller flera dylika länkar. Då apparaten skall användas, böra alla tygstyckena fuktas i ättika, äafvensom kedjan bör ligga i ättika i ungefär 15 minuter, på det att tyget emellan plåtarne må blifva väl genomträngdt. Svampen i askens lock utgör ig mr Carlton vid eldskenet. Jag sköt min hatt lanacanhal Ah hand dass. lan

4 januari 1865, sida 2

Thumbnail