sade Margaret, att mrs Crane var död, att hon dött aftonen förut klockan tio, derför att hon tagit in den sömndryck, mr Stephan Grey skickat henne. Jag vet inte hvad jag då kände; jag skulle inte kunna beskrifva det och inte heller den förfärliga misstankan, att möjligen nur Carlton blandat något i drycken. Jag fick höra att han luktat giftet så snart det kom, och jag trodde då naturligtvis, att giftet måste ha varit i det då, och att han blott åter luktat på flaskan, när jag såg honom. Om ett var jag öfvertygad, och det var alt mr Stephen Grey inte hade begått misstaget. Ingen tunga kan utsäga hurudan nin sinnesstämning, min ovisshet var ända tills förhöret var förbi. Unge Frederick Grey -— jag ber om ursägt, mr Frederick, mina tankar voro upptagna af det förflutna — hade hviskat till mig, att om någon blandat gilt i drycken, så var det mr Carlton som gjort det, och inte hans far, och fast jag inte ville lyssna till honom, gjorde hans ore ett djupt intryck på mig. Under förhöret hörde jag mr Carlton afgilva sitt vittuesmal, och från den stunden hu: jag trott att han varit brottslig. Han svor inför coronera, att han hvarken rört eller sett tluskan sedan han gat den tillbaka till mrs Pepperfly, att han inte observerade eller visste hvar hon salte den. Det visste jag vara osaunt. Han såg och rörde den, och han lagade att den kom att stå alldeles så som gumman stilllt den. Han intygade art han sagt till mrs Crane, att hon inte skulle ta in drycken, men jag var säker på att han inte sagt henne något sådant. Han svor också, att han ej visste nagot om mrs Crane, hvem hou var eller hvarifrån hon kom, och jag visste att allt