Göteborgsposten – 4 januari 1865, sida 1

kring gick han ned. Jag hörde honom säga något till mrs Gould om en man deruppe med svarta polisonge r och jag skrattade för mig sjelf ät milt spratt. Men jag ville inte, att någon skulle få veta, att jag spelat 1, fast det oj skett af uppsåt, och när mr Carlton var gången, och qvinnorna äter stängt sig in köket, smög jag nedför trappan, tog på gården af det svarta plyschet och stoppade det i min ficka. Jag knackade då på fönstret som om jag nyss vore kommen, och skrämde dem begge; mrs Gould sade, att jag var en toka och frågade hvarför jag inte kunde komma in IJugnt och stilla. Jag sade, att jag kommit för att ta godnatt af mrs Crane, och jag gick upp. Mrs Crane skrattade åt mitt svullna ansigte och sade, att det sug ut som en fullmåne, men jag tänkte på hur mycket mer hon skulle ha skrattat, om hon sett det i polisongerna. Frederick Grey, som stod med ögonen fästade på Judith och lyssnade till hvartenda ord, afbröt henne nu frågande: — Misstänkte du icke — föll det dig icke in att möjligen drycken blandats med något skadligt? — Aldrig för ett enda ögonbli sir. Hur skulle jag kunna misstänka något sådant? Var inte mr Carlton en praktiserande doktor? Jag visste icke om han blandat något i drycken, men om jag vetat det skulle jag trott, att det blott var en förändring, som han såsom den sjukas läkare ansett nödvändig. — Välan, fortfar. — Jag gick hem och lade mig, och följande morgon