deraf sluta till hans brottslighet. Jag — jag måste väl börja från början? — Du måste börja från början och fortfara till slutet, sade Frederick Grey befallande. — Det skall jag göra, sade Judith. Den söndagsafton, då den stackars mrs Crane låg sjuk hos enkan Gould, kom jag dit mellan åtta och nio, för att taga godnatt af henne. Jag hade en svår ansigtsvärk; det glorde ondt i hela ansigtet, och jag ville lägga mig. Enkan och sköterskan Pepperfly sutto i köket och åto qvällsvard; jag såg dem när jag gick förbi köksfönstret, och jag sprang lätt uppför trappan utan att störa dem. Jag hade intet ljus med mig, och det var mörkt i sängkammaren, men månen sken klart. Jag talte till mrs Crane, men hon sof och svarade inte och jag satte mig vid sängen bakom sparlakanet och skötte om mitt ansigte ett par minuter. Då ringde det i dörrklockan, och jag hörde mrs Gould gå och öppna dörren och följa den främmande uppför trappan. Jag trodde, att det var mr Stephen Grey, men då de kommo in i förmaket nästintill, hörde jag mrs Gould kalla honom emr Carlton. Hon gick ned igen, och han kom in i kammaren utan att ha ljus med sig. Detta väckte mrs Crane; jag hörde henne spritta upp och röra sig, och han nalkades sängen. Clarice, sade han, Clarice, hur kunde du vara så oförsigtig, så dåraktig och komma till Södra Wennock: — Ack, Lewis, jag är så tacksam för att du kommit tillbaka, sade hon med en glad och kärleksfull röst, som kom mig att häpna. Var inte ond på mig; vi kunna bevara vår hemlighet, men jag kunde inte uthärda att ligga sjuk så långt