De sago förvånade på henne. Hvad hade kommit öfver den lugna, sansade Judith? — Mylady, fortfor hon, ni frågar hvem som var brottslig — hur man skall få veta det; jag tror det var mr Carlton. Jag skulle nästan kunna ha bevisat det vid tillfället. — 0, Judith! utropade Frederick Grey förebrående, under det att Janes hufvud sjönk på hennes haud, och Lucy såg sig omkring, undrande om de alla blifvit utom sig. Du har likväl ej afvändt misstankan från min far under alla dessa år. — Jag vågade inte tala ut, svarade Judith. Hvem var jag, en stackars ringa piga, att jag skulle töras anklaga en herre, och dertill en herre, som hade anseende i staden? Ingen skulle ha brytt sig om hvad jag sagt, sir. Dessutom var jag, trots mina misstankar, inte säker på att han var skyldig. Jag ansåg det möjligt, att jag misstagit mig på ett eget sätt, och jag var rädd att han skulle vända anklagelsen mot mig i stället. Nu hade hon ej någon annan råd än att uttala hvad hon visste. Hon ställde sig mot väggen, och de röda gardinernas veck hindrade till någon del det svaga eldskenet att falla öfver hennes gestalt. Lucy satt framåtlutad på soffan, liksom bländad; lady Janes ansigte var ännu beskuggadt af hennes hand, och Frederick Grey stod med sin armbåge stödd mot kaminhyllan. — Jag vill inte anklaga mr Carlton, började hon. Nej, mylady, jag vill blott säga er hvad jag sett och låta andra döma; kanske är det ett stort misstag af mig att