? — ————————— —— —— — — gicks af sir Stephen. Det är fråga om medikamentet, förstår du väl. — Jane måste hälla på att bli barn på nytt, ntropade han häftigt. Sir Stephen begick icke misstaget. Älskade Lucy, var du lugn; vi kunna ej skiljas numera. Lucys tårar flöto ständigt; hon var ännu svag i följd af den sjukdom hon genomgått. Det kunde aldrig komma i fråga, att hon skulle gifta sig mot Janes vilja, och Janc var bestämd när hon beslöt något. Midt under det detta pågick, återkom Jane från Tuppers hus, der hon varit hos den lille döde gossen, och Frederick Grey uttalade sina tankar i saken temligen ifrigt. Judith, som kormit in för att taga lady Janes hatt, stod förvånad och bekymrad; hon sympatiserade af allt hjerta med Frederick Grey och Lucy. Han hade ej observerat att Judith kom in — 0, mylady, utropade hon, gifvande ofter för ögonblickets ingifvelsc, det vore inte rätt att skilja dem åt Skulle de oskyldiga lida för den brottsliges skull? — Den brottslige? den brottslige? sade Jane tankfullt. Hur kunna vi veta hvem som ir brottslig? Judith stod stilla; hennes hvita ansigte fick ett besynnerligt uttryck af otålighet blandad med beslutsamhet. Hon säg på lady Jane, hon såg på Frederick Grey och lade hastigt ifran sig hatten, som hon höll. och höjde sina händer. — Jag vill tala, utropade hon. Jag vill berätta hvad jag vet Alltsedan den natten har jag sagt till mig, att jag borde göra det. Ack, om jag gjort det för längesen!