borta. Det är en sadan liten söt gosse. — vpet var rutligt orätt, Clarice. sorttor han harmset, men jag hörde intet mer, ty jag smög mig ur rummet. Jag hörde mr Carlton säga: hvem är der! men jag skyndade med lätta steg. nedför trappan i mina sjukrumstoftlor, ty jag ville inte att de skulle tro att jag lyssnat till dem. När jag kom förbi köket, talte mrs Gould till mig och sade, att mr Carlon den aftonen på vägen från stora Wennock råkat ut för in ledsam händelse. Jag sprang hem och lade mig, men lels i följd af värken i mitt ansigte och dels i följd af de ord jag råkat höra, kunde jag inte sofva. Det förekom nig mycket Oosynnerligt, att den unga frun var så förtroig med mr Carlton, då hon dock fragat efter honom och alat om honom, som kände hon honom inte. Jag undrade n gång om han inte var hennes man, men sen tyckte ag det var en riktig galenskap att tänka något sådant. Dessutom angick saken inte mig, och jag visste, att jag unde bevara en hemlighet. — Fortfar Judith, sade lady Jane, ty Judith hade Yystnat och funderade. (Forts.)