Göteborgsposten – 3 januari 1865, sida 2

stått hos mig — farhågor, som jag icke vågar taga i skärskådande. Ja, åtskilliga farhågor, tankar och hågkomster rörde sig inom henne. Hon kom att tänka på det stycke af ett bref, som lady Laura funnit i den byrålåda, hvari hon förvarade sina fina spetspersedlar, kort efter det att hon blifvit mr Carltons hustru. Laura hade alltid påstått, att det papperet kommit bland hennes saker från Cedar Lodge; på hvilket annat sätt kunde det kommit dit: räsonnerade hon. Nu började Jane tro hvad hon skulle trott förut, om det ej tyckts omöjligt att papperet måste ha vårit i lådan innan Laura kom i huset, att det glidit under papperet, som läg på bottnen at ladan, och legat der — hon kunde omöjligt veta hur länge. Hvarken Jane eller Laura hade någonsin kommit på den tanken, att mr Carlton hatt med detta att göra, och med denna lilla sak hade Jane brytt sitt hufvud mer än hon ville erkänna sig sjelf. Kunde brefvet ha varit skrifvit till mr Crane? säkert var det ej stäldt till mr Carlton. Men hur hade det kommit in i lådan? Hade mr Crane nånsin varit på besök hos mr Carlton i Södra Wennock? Clarice hade ju sagt att Crane ej var hennes ritta namn. IIvad för del hade mr Carlton i alltsammans? Detta var en fråga som mest upprörde Janes sinne. Hon stannade hos mrs Smith och talade med henne mycket länge, och det var skymning, när hon gick ut för att gå hem. Men när lady Jane gick på Blister Lane och kom in på the Rise, spratt hon ängsligt till vid anblicken