Göteborgsposten – 3 januari 1865, sida 2

Enleveringen i Småland. Vi omtalade för ett par dagar sedan det en förmyndare i trakten af Grenna med våld bortfört från föräldrarne sin rika myndling. Härom har Grenna Tidning nu erhållit följande skrifvelse från tillförlitlig person: Flickan Johanna Mathilda Gustafsdotters fader, bonden Gustaf Johansson i Spinkarp blef död när hon icke var ett år gämmal och lemnade såsom arf åt sin enda dotter mantal kronoskatte Spinkarp med derå icke obetydlig skuld. Flickans farbroder f. d. kyrkovärden Jöns Johansson i Ängarp blef då af häradsrätten förordnad till laga förmyndare, och har han skött detta förtroende så väl att hon nu i stället för skuld har cirka 2,000 rdr kontant och sitt hemman skuldfritt. — När s. k. enkeäret var slut ingick flickans moder Kristin Larsdotter nytt äktenskap med bonden Johan Peter Persson i Sjöarp Norrg. Denne stjuffader och modren missvårdade flickan till den grad atrt hon blef af eld bränd så svårt i båda knävecken, så att hon är och förblifver svårt krympling för hela sin tid. — Denna sorgliga händelse, samt att läkarevård totalt uteblef, kom sent omsider till förmyndarens och målsmannens kännedom; då han, såsom sådan, måste taga flickan irån s. k. föräldrarna samt sätta henne under fosterföräldrars vård, som fortgått intilldess flickan bhfvit konfirmerad; hvarefter den ömma fostermodern blef död. — På försök lät då förmyndaren modren och stjuffadren taga flickan till sig. Men emedan tlickan icke heller då fick bebörig vård anmodades stjuffadren att låta henne komma till förmyndaren och målsmannen, hvilket ock lofvades, men icke hölls. Förmyndaren och målsmannen, biträdd af kyrkovärden Peter Jonsson i Hjelmedal och Johannes Månsson, nämndeman i Ekekulla, afhemtade derföre flickan och hennes saker till den sistnämnde (förmyndaren), der hon nu är och finner sig godt. — Härvid bör dock erinras, att sjelfpantning, vare sig al lefvande eller döda ting, ej ostraffadt får ske. flelsooch sjukvården i riket. I dessa dagar har från trycket utdelas Öfverstyrelsens öfver Hospitalen berättelse för år 1862, som redogör för sjukvården vid hospitalen, religionsundervisningen och själavården, byggnaderna, utredningen, utspisningen samt de sjukes sysselsättning och slutligen äfven för den s. k. hospitalsfondens ställning. Sjukplatsernas antal hade under året ökats med 132 eller till 1,206, dock först vid slutet på året. Af 1,304 vårdade, 46 flera än 1861, hvarat 278 under året intagna, afkördes såsom friska, förbättrade, obotliga eller döde 258, så att vid