Göteborgsposten – 2 januari 1865, sida 2

— Alltför godt om tid, sade qvinnan. Jag sitter endast hos liket. — Liket! Han är väl icke död — den lille gossen? — Jo, det är han. Han dog mellan nio och tio denna förmiddag. Jane sjönk ned på en stol i köket och sade: — Och jag kysste honom aldrig för hans mora skull! Jag visste aldrig att han var hennes son! Död! Han var — som jag tror — min lille systerson Qvinnan stirrade på henne och sade: — Er systerson! Ni är ju en lady Chesney. — Ja — vänta. Detta barns mor dog vid Palace Street. Hvem var hon? Hvad hette hon som fru? — Jag vet inte. Jag skulle vilja ge mycket för att få veta det. Lady Janes hjerta sved. Skulle det alltid bli så? Skulle hon stöta på det ena hindret efter det andra? — Jag ber er, att ni nu talar öppet med mig, sade hon med smärta. Om jag icke kan tå er att godvilligt upplysa mig om förhållandet, måste jag vädja till lagen. Vet ni icke hvad den unga damen hette, innan hon gifte sig? — Jo, det vet jag — åtminstone vet jag hvad hon då kallades. Jag lärde känna heune först då hon konditionerade hos Sortons. Hon var miss Beauchamp. — Och min kära syster! utropade Jane, hvars tvifvel nu förevunnit. Hvem gifte hon sig med? Mrs Smith sträckte ut sin hårda hand och sade: — Jeg ville ge den, för att så veta det.