Göteborgsposten – 2 januari 1865, sida 2

råkat, och ju mer jag var tillsammans med henne, desto mer tyckte jag om henne. Hon var en rikig dam — det kunde man då inte misstaga sig på: hon hide inga af mys Sortons tillgjorda fasoner, utan talw mildt delr vinligt till folk och glömde inte att de voro menniskor. Jag var der en månad, ty min man var på ex resa ech när jag for derifrån, lofvade miss Beauchamp mig bHestämdt att hon skulle komma och helsa på mig i Islingtoa, der vi bodde. Hon kom också, och hon sade mig, att kon flyttat från mrs Sortons, derför att den store tölpen, sonen i huset, slagit sig ut för henne, och att hon nu var hos mrs West. Sedan såg jag henne inte på flera månader tills — jag tror det var året efter i september; och di kom hon och frågade mig, om jag visste några rum, som hon kunde få hyra. Naturligtvis blef jag förvånad, och hon sade att hon ville anförtro mig en hemlighet, nomlign att hon var gift. Jag frågade, hvartör det skulle vara en hemlighet; då skrattade hon och sade: af tvi skäl; för det första hvarken kunde eller ville hennes nan tala on det för sin far, derför att de voro oense i en penningfråga, och för det andra kunde hon å sin sida inte tala om det för sin familj, derför att den var mycket stolt och hög af sig och skulle säga, att hennes val vore en skam för den. Hennes man, sade hon, hade en profession, och så snart som han slog sig så väl ut, att han kunde försörja henne väl och treflig, skulle de ge sitt äktenskap tillkänna, utan att bry sig mot någon. ( Forts.)