Nyärs-Krönika. att år har flytt! Ett enda litet år, )ch dock med det hur mången skön förhoppning, Iy mången ros är skördad i sin vår )ch mången ädel sträfvan i sin knoppning. Men — månget frö, som rika frukter gaf, Har spirat upp, der doldt det låg i mullen; Förgängelse och död bo i en graf, Men friska blommor växa dock på kullen. Ett år bar flytt, och fram uti vår Nord Har våldets dämon sina fasor slungat. Om ej på vår, dock på en broders jord Har kriget rasat, ha dess åskor ljungat! Och djupt uti vårt hjerta trängde nyss Hans jemmerskri och hans förtviflans böner, Och bleka hvila efter dödens kyss Ej våra bröder blott, men egna söner. Frid öfver dem och öfver Norden frid! Hvad bär du nya år uti ditt sköte? Är det en mörk, en olycksdiger tid, Som under dig vi skola gå till möte? Dock, hur som helst den sig gestalta må, Hur våra öden än sig skola hvälfva, Ett ha vi nu dock lärt oss rätt förstå: Att det är bäst att lita på oss sjelfva. Nu på årets sista dag (Efter vi från början rimmat) Görom då ett öfverslag, Af hvad märkligast som timat. Ära den som äras bör, Är en regel ibland andra. Derför gör jag först honnör För prinsessan Alexandra. Hit hon kom, (hvem minns ej det?) Som ett stjernskott från det höga, Hjertats rena majestät Läste man i hennes öga. Om gemål och om kusin Är ej mycket just att säga, Begge hade sådan min Som små goddagspiltar pläga. Våra stadsfullmäktige Natt och dag för oss förhandlat, Mycket trassligt till att se, De i ordning ha förvandlat. Eldsvådor förutan tal Härjat här, och det nog kändt är, Konjunkturen är visst skral Nu för assurans-agenter. Eld och vatten! Hvad sägs om Ner vid Skeppsbron vattenkällan; Och, än mer, till sluts det kom Gas på sjelfva Otterhällan. Vinterträdgård, som är grann Och som nu just a la mode är; Det är strunt ändå att man Ej ett svenskt glas punsch kan få der! Åhman— Andersson — Pousette Fick till slut ifrån oss vandra; Och så ha vi fått PudrettAktiebolag, ibland andra. mi —— AQA.. nm ——