: ten skulle bestridas, blott anslagits tilll 50, 000 rdr, — skulle denna summa höjas till 75,000 rdr. Med anledning af detta förslag uppträdde hr Jul. Lindström, som erinrade om att fullmäktige ej egde rätt att uttaxera högre belopp, än hvad behofven ansågos fordra. Om detta förslag bifölles, skulle, då det nästkommande år ifrågasattes att bestämma uttaxeringen på det sätt kommunalsörordningen föreskrifver, omkring 4,000 personer, eller de som skatta för 3,000 rdrs inkomst och derunder, få kommunalutskylder, som skulle bli ända till 125 procent högre än förut. Hvilket missnöje detta skulle väcka mot stadsfullmäktige, vore lätt att inse, och äfven mot kommunualförordningen skulle väckas en ovilja, som kunde komma att återverka på ledsamt vis. Flera af de af komiten omnämnda arbetena och företagen skulle helt visst aj komma i fråga nästa år Då för öfrigt drätselkammaren å ena sidan ej begärt mer än 15,000 rdr för oförutsedda utgifter och man å den andra nästan kunde taga för afgjordt, att genom försäljning af tomter en summa af 90,00v rdr skulle tillfalla staden, kunde tal. ej inse hvarför en sådan förökning skulle beviljas. Hr Berger, som instämde med det parti, hvilket ansåg att kommunalutskylderna borde nedsättas vå mycket som möjligt, skulle ogilla beslutet om att stadskassans behållning af 40,000 rdr upptoges bland stadens inkomster, för så vidt icke anslaget för uförutsedda behof höjdes till 75,000 rdr. — Frågan om skattejemkningen är alldeles oberoende af hvad som nu afhandlades. Medgaf att om alla skulle betala utskylder i lika förhållande till bevillningen, skulle peasoner med under 3,000 rdrs inkomst få mer än dubbelt så dryga utskylder; men den ifrågavarande höjningen af oförutsedda utgifter skulle blott höja dessa med !; af bevillningen. Missnöje tillfölje af ett sådant beslut behöfde man ej befara. — Inkomster af försålda tomter hade ej stadsfullmäktige rätt att använda till löpande utgifter. Hr Hedlund kunde ej ause dessa utgifter som löpande, då man ju ej hvarje år behöfde t. ex. uppföra nytt sopphus i Haga eller igensylla Kapuniergralven. Man kan således betäcka de ifrågavarande ugifterna. Instämde med hr Lindström, men emotsåg ej eå många vådor af förslagets autagande. Hr Wijk boppades att åtskilliga al de beslutade företagen skulle komma till stånd, men medgaf att ett af dessa, dränering och planering af Hasselbladska ängen, skulle kunna betalas genom försålda tomter derå. Fann det emellertid högst orätt utt man ville betäcka redan beslutade utgifter med medel, om hvilkas inflytande man blott hyste förhoppning. Hvad beträffade höjningen af kommunalutskylderna erinrade tal., att för personer med 3, 000 rdr årlig inkomst skulle dessa genom antagande af förslaget blott höjas med 5 rdr. Ordföranden visade nödvändigheten af att undvika löpande utgifters betäckande på annat sätt än genom uttaxering. De ifrågavarande utgifterna vore verkligen löpande utgifter, återkommande än i en an i en annan form. De betecknas ock, till skilnad från do öfriga, med namnet Lextra utgifterk. Utgifterna för Hasselbladska ängen böra visserligen ersättas af framtiden, men det är ej säkert att detta kan ske rcdan nästa år. Hr Jul. Lindström trodde att nästa ar skulle liksom det närvarande visa stora opåräknade behällningar i stadens kassor. Myndigheterna boräkna ock så sina inkomster för lågt och sina utgifter för högt. Klokt kan det för öfrigt ej vara att tilltaga kommunalutskylderna i den enorma skala som förlidet år skedde. Hr Hedlund: Fordna tiders nationalekonomi lärde visserligen att det land vore rikast som kunde samla de största statsbehållningarne; numera har man dock funnit, att det land, hvars inuevånare få behålla eå mycket som möjligt af sina penningar i sina egna fickor, är det rikaste. Detta är äfven tillämpligt här. Tal. bade alltid förfäktat att alla icke löpande administrativa utgifter böra betäckas genom lån. — Nekas kan ej, att kommunalu!skylderna i Göteborg äro dubbelt så stora som på de flesta andra ställen. Om nu detta också motväges al fördelen att lefva i ett väl ordnadt samhälle, så bör man, så vidt som möjligt, afväga utskylderna efter kommunens utgifter. Hr Berger erinrade ännu en gång om att frågan om skattejemkningen ej sammanhängde med den ifrigavarande. Sedan diskussionen förklarats slutad och votering blifvit begärd, beslöts, med 24 röster mot 14, att anslaget för oförutsedda utgifte: skulle höjas till 75,000 rdr. Man öfvergick nu till sista delen af ko mitcens förslag, och beslöts i enlighet mer detsamma att af stadens utgifter skulle 362,625 rdr 14 öre betäckas genom uttaxering, och 403,753 rdr 60 öre genom användande at upp lånte medel. At denna summa äro 259,92: