Göteborgsposten – 30 december 1864, sida 3

— —— —— A — på något sätt, och mr Carlton varit medvetande derom. Laura ville ej gå in på att detta var sannolikt; hon gjorde i högsta grad narr af antagandet och gick, efter att ha gjort Jane en skämtsam, gäckande förebråelse för hennes dårskap. — Jag skall i morgon gå till mrs Jenkinson, sade Jane. Hon uttalade dessa ord högt, ehuru hon talte för sig sjelf. Judith gick fram till henne med ett litet läderfodral i handen. — Det tjenar till ingenting, att ni går till mrs Jenkinson — som jag tror, mylady. Har ni någonsin sett detta? Hon tog upp ett smycke ur fodralet och lade det i lady Janes hand. Det var en liten vacker prydnad, hvars afvigsida var emaljerad i blått och hvars kant var innefattad i perlor, med en liten fin, tre tum lång guldkedja fästad å ömse sidor. Lady Jane behöfde blott kasta en blick på den. — 0, Judith! ropade hon, hvar har du fått detta. Det tillhör lady Clarice. — Det tillhörde henne, hviskade Judith. Mylady, jag tror mig kunna säga er hur det gick med henne — men det är en sorglig och förfärlig historia, en, som det skall plåga er att höra.