Göteborgsposten – 30 december 1864, sida 2

syster, död eller lefvaude. På sista tiden, fortfor hon upprörd, har en besynnerlig misstanka, att det lilla barnet i Tuppers hus är hennes barn, uppstått hos mig. Ack, om ni ville bjelpa mig! Han skakade på hufvudet, antydande att han ej kunde det, öppnade dörren för lady Jane och gjorde en afskedsbugning. Laura, som satt i Janes rum, afvaktande hennes återkomst, frågade henne när hon kom upp: — Nå, hur gick det? — Mr Carlton vet antingen ingenting om saken eller ock vill han ej tala derom, sade Jane. Jag tror det senare är förhållandet. Har han nånsin känt OClarice? — Såsom miss Beauchamp och icke såsom Clarice Chesney. I det hänseendet tror jag han talade sannt. Det ser ut som om han hade svårt för att öfvertyga sig att hon var vår syster. Han säger att han aldrig varit i mrs Jenkinsons hus. Laura, jag borde ha visat honom biljetten; då kunde jag haft mera hopp om att få svar på mina trågor. Det kunde omöjligt gått an, sade Laura skrattande. Jag fann den i en af hans gömmor. Hur kan du skratta i ett sådaut ögonblick? sade Jane förebrående. Det förekommer mig, som om vi vore nära att upptäcka en dyster hemlighet. Du behöfver icke gå, Judith. Laura såg upp och sade: — Hvad för en hemlighet: — Hur kan jag veta det — jag önskar att jag visste