hvila, men återtages nu, för att fortsätta — och afsluta — dessa Åpennritningar?. Att de ej längre utgå från hufvudstaden, skall dock icke, enligt hvad jag hoppas, inverka på deras tendens). kedan för fyrtio år sedan yttrade en af bondeståndets mest erfarna och frimodigaste ledamöter: Vid bedömandet af våra åsigter och vår verksamhet vid riksdagarne, får man icke -mäta oss med samma måttstock som de öfriga stånden. Man får icke heller af oss fordra några grundligare insigter uti, eller någon högre upptattning af alla dessa samrhällsvigtiga, ofta mycket invecklade frågor, som städse i nya former förekomma vid riksdagarne; ty med få undantag börjar ju vår rpolitiska uppfattning samtidigt med vårt inträde i riksförsamlingen, der allt är för oss främmande, obegripligt och bekymmersamt. Vi sakna de nödvändiga förberedande studierna; den erfarenhet, som vi förvärfva oss, vinnes blott långsamt och blir ofta ganska dyrköpt. Vanligen väljas vi första gången till representanter redan vid en framskriden ålder, och dessförinnan hafva vi företrädesvis, stundom uteslutande, nödgats egna oss åt ott mödosamt yrke, rikt på bekymmer och förgakelser; och när vi ändtligen vunnit några, vi alla fall oftast otillräckliga insigter i statens angelägenheter, så äro våra kroppskrafter redan brutna och själskrafterna försvagade. — År det väl under sådana förhållanden underligt, om vi såsom representanter ofta göra oss skyldiga till misstag, att våra beslut blifva ensidiga och stundom vittna om en skef ruppfattning! Dessa frimodiga uttalanden, som ingalunda med välbehag upptogos at ståndet, gjordes vid 1823 års riksdag af den utmärkte representanten Anders Danielsson från Gefleborgs län. Om de icke längre göras uti bondeståndet, och om detta stånd numera hyser bättre tanka om sin förmåga, så kan likväl den som. står utom ståndet tvifvelsutan icke förneka att åtskilligt af hvad Anders Danielsson yttrade för fyrtio år sedan, ännu är tillämpligt på det fjerde riksståndet, ty man bör icke förgäta, att ett helt riksstånds skaplynne ingalunda plötsligt omgestaltas. Men å andra sidan skall af en hvar som med uppmärksamhet följt förhandlingarne i detta ständ medgifvas, att dess flesta ledamöter, påtagligen tillfölje af den nu allmännare utbredda folkupplysningen, visar sig ega mera kunskaper än förr, en ganska snabb om än icke alltid korrekt uppfattning och mycken naturlig instinkt vid bedömandet af allmänna frågor, en synnerlig lätthet att uttala sig, och derjemte en framstående åtrå att bevaka sina kommittenters förmenta eller verkliga intressen. Bondeståndet hyser nu vida mer än förr stora anspråk på att blitva betraktadt såsom rliberalt och synnerligt benäget för framåtskridande. I begge fallen ställer det sig sjelft i jembredd med borgareståndet och långt framom de två första stånden. Men påfallande är äfven, att bondeståndets begrepp om liberalismens och framåtskridandets väsende ofta befinnas i realiteten synnerligt oklara. Omständigheterna, konsiderationerna och de ensidiga beräkningarne utöfva stundom ett mäk) En erinran anser jag mig särskildt böra framställa, den nemligen, att i afseende på bondeståndets verksamhet hafva åtskilliga upplysningar inhemtats af några äldre aktade ledamöter, hvilka, så vidt jag kan bedöma, afhöllo sig från deltagande i partistriderna, och följaktligen intogo en mera tillbakadragen, men i alla hänseenden sjelfständig position. Jag har derföre ansett mig skyldig att lägga mycken vigt på deras meddelanden. med Thomas West. Vet ni om