Göteborgsposten – 29 december 1864, sida 2

i det hon tog kuvertet från Laura och såg på det. Den är ju adresserad till mr Carlton! utbrast hon. — Den måste ha kommit i hans händer på något sätt; kanske har hans och Tom Wests bref och kuverter blandats, svarade Laura lugnt. Det kan väl icke betviflas att hon var gift med Tom West. Judith säger att han brukade komma och helsa på sin tant vid Palace Street — gamla mrs Jenkinson— och brefvet är dateradt der. Om — Judith, hur i all verlden står det till med dig? — Tack, mylady, svarade Judith, som såg blek och matt ut. Jag är litet illamående; det går straxt öfver. — Det är klart att Clarice kommit till Södra Wennock utan sin mans samtycke, sade Laura, i det hon gaf Judith en flaska med luktsalt. Hon hade väl tagit in hos mrs Jenkinson. Hennes nummer är ju tretton, Judith? Nej, mylady, mrs Jenkinsons nummer är fjorton, svarade Judith med låg röst. — Nåja, när man är främmande misstar man sig lätt så pass om numret. Clarice måste ha — — Laura, jag begriper icke det ringaste. Hvarföre skulle Clarice ha kommit till Södra Wennock, om hon icke kommit med honom? Denna biljett tycks innefatta, att han då bodde i Södra Wennock, men han har ju aldrig bott här, Judith. — Hvem, mylady? Mr Tom West? Nej, han bodde aldrig här, svarade Judith. Hon såg mycket orolig ut. Var hon rädd, att hon skulle bli frågad om hvad hon icke kunde säga?