Göteborgsposten – 29 december 1864, sida 2

call bära vittne om den skicklighet, för hvilken Sveres kanalbyggare gjort sig kände, och som utan tvifel skall i lika mån som Trollhättan tillvinna oss jemäl utlandets uppmärksamhet. På detta sätt utförd, kall Dalslands kanal för jordbrukaren, fabriksidkaen och köpmannen inom och utom landet erbjuda lifsalle att med det hittills instängda Dalsland, en eke obetydlig del af Wermland och Norge öppna och nderhålla direkta förbindelser, besörja sina befraktingar och reglera sin varurörelse. Vi se i denna torartade anläggning ett godt förebud för jemväl vår rts framtida utveckling i merkantilt hänseende, i förning med vår under anläggning varande jernväg, som ereder oss tillfälle att så väl direkte från utlandet om från rikets alla delar förse Dalsland, Wermland ch en del af Norge med dess förnödenheter och afätta dess alster. Beträffande företagets bärighet och den nytta det bereder orten torde det vara tillräckligt att upplysa, itt genom detsamma icke allenast den 8 mil långa sjön Stora Lee, som till en stor del af sin längd utgör gränsen emellan Sverge och Norge, och hvilken senom slussar med ringa kostnad kan sammanbindas med Ödemarksoch Åremarks-sjöarne samt Aspern, som går ned emot Fredrikshall, men äfven den 4 mil långa Lelängen, hvilka båda sjöar, belägna sju till åtta mil inne i landet, redan plöjas hvar af sin ångbåt, samt de mindre sjöarne Laxsjön, ÄÅklängen och Rogvarpen förenas med hvarandra och med Wenern; att en sluss jemväl vid Gustafsforss kommer att anläggas emellan Lelången och sjön Vestra Silen samt, efter all sannolikhet, jemväl vid Krokforss till Östra Silen, hvarjemte kommunikationsleden genom Snäcke förenas med Ånimmen, hvarigenom till nästan alla delar af det nordliga Dalsland utsträckas fördelarne af kanalen. Med beräkning endast af de nuvarande transporterna, utan afseende på den tillökning som är att emotse, antar man också för säkert att kostnaderna för anläggningen skola af trafiken återgäldas. Emellertid lärer ännu finnas en brist i aktieteckningen, men, med den framgång som hittills krönt vår höfdings bemödanden, tvifla vi ej att det skall lyckas honom att öfvervinna äfven detta sista hinder, eller att orten skall lyssna till det upprop, som han torde göra till densamma. Jägeristaten. K. M:t har förordnat utexaminerade eloven vid skogsinstitutet J. O. af Jellän till extra öfverjigare inom Stora Kopparbergs län, utan lön. Från Falun skrifves d. 24 d:s: Fastän de närmast staden belägna orterna äro i fullkomligaste saknad af slädföre har julmarknaden varit ganska talrikt besökt och tillförseln at landtmannaprodukter icke obetydlig, hvaremot penningetillgången varit ytterst knapp. För stöld hafva trenne personer blifvit häktade, bland hvilka en ficktjuf som greps på bar gerning. Ratten till sistl. gårdag aflossades ett skarpt laddadt skott mot ett af fönstren till polisbetjenten Frölins bostad. Lyckligtvis fanns ingen för tillfället i rummet. Man tror sig vara gerningsmannen på spåren. Storartad gåfva. För någon vecka sedan meddelade vi, etter Sala Tidning, en temligen mystisk underrättelse, att neml. ingeniören Joh:s Holmgren och bergsmannen P. Norstedt till staden Sala öfverlemnat en gåtva af icke mindre än 32,700 rdr. Sedermera lemnade hrr Holmgren och Norstedt den belysning, att de endast såsom kommissionärer för personer, som ville vara okända, öfverbingat summan i stadens ego. Emellertid hafva i sista numret af Sala Tidning de verkliga gifvarne trädt i dagen, med den förklaring att de aldrig tillkännagifvit någon önskan att vara okända. Vi anse derföre nödigt att låta en hvar få tillgodonjuta äran af sina berömvärda handlingar, och kunna icke undanhålla, allmänheten namnen på L. E. Livners enka, C. G. Rarck, O. Lundberg. J. W. Sandström, C. A. Djulstedt och L. G. Alinder, hvilka äro de verkliga upphossmännen till den storartade gåfvan. Kalmar domkyrka har nu erhållit gaslysning. Barometern berättar härom: De gamla kronorna äro bibehållna och apterade för sitt nya ändamäl samt så upputsade att de se ut som de voro nya. Gasen ledes till dem genom rör trän det 70 sot höga hvaltvet. Å altarbordet är placeradt ett kors af gaslågor, en särdeles passande symbol. Ofver stora ingången strålar en sol samt likasom öfver de båda andra dörrarne en rad med gaslågor. På de tre framskjutande hörnen äro anbringade fyralågiga armar. På predikstolen samt de tre läktarne äfvensom på kanten nedom altartaflan brinna flera gaslågor. Då alla bänkarne äro fria från belysningsapparater, tager sig det hela utmärkt väl och smakfullt ut. Filantropiskt. Bland en del af den arbetande klassen i Malmö har bildat sig en Fruntimmersförening, hvars ändamål är att genom förfärdigande af handarbeten, hvilka sedan försäljas, söka bilda en grundfond till ett Barnhem?, der fattiga föräldrars barn få vara under dagarna, medan mödrarne äro på arbete, och der barnen åtnjuta skötsel och omvårdnad både i kroppsligt och moraliskt hän