Göteborgsposten – 28 december 1864, sida 2

Lewis Carlton, Esq., var adressen, och lady Laura stoppade det i sin ficka, för att genomläsa det på en ledig stund; men då erinrade hon sig plötsligt något, och hon tog åter upp det och betraktade utanskriften med yttersta uppmärksamhet. Hon tyckte att hon såg sin syster Clarices stil, om hon någonsin sett den. Men hon hade ej tid att förvissa sig derom, ty hon stod, för att tala figurligt, på törnen, och hon stoppade det åter i sin ficka. Hon lade anteckningslådan på sin gamla plats, hon tog ljuset i handen och höll det så, att dess strålar föllo på den öfversta hyllan, men der fanns verkligen intet an nat än hvad som tillhörde hans profession, och på den ne dersta hyllan fanns intet annat än kassaskrinet och någrabackor qvitterade räkningar. Lady Laura tänkte på hurt gerna hon skulle vilja se det inre af kassaskrinet, då mi Carltons röst på trappan förskräckte henne. Den förskräckte henne så, att hon höll på att få kon vulsioner. Hon visste knappt hvad hon gjorde i sin för färan. Det var klart att han ämnade sig ned; han hade stannat endast för ett ögonblick, för att ropa något till er betjent eller till apoteksgossen. Instinkten kom Laura at se sig om efter gömställe, och hon blef varse en tunna jett hörn. Hon blåste ut ljuset, tog kristall-ljusstaken och dyrken, sköt skåpdörren fast igen och kröp ned mellar I tunnan och väggen, i det hennes hjerta slog häftigare ät det någonsin slagit förr i hennes lif. Hon ville nästan hellre dö, än att han skulle upp täcka henne; ty fastän hon icke dragit i betänkande at utföra handlingen, skulle det varit mer än hennes stolthe