Göteborgsposten – 28 december 1864, sida 2

2——————— —--Gc CC kunde uthärda, om hon upptäcktes under utförandet. Laura var af naturen rättskaffens; hon var det verkligen, huru mycket skäl än läsaren kan anse sig ha att tvifla derpå. Hon hatade låga handlingar lika mycket som den aflidne earlen hatat dem, och om hon nu blef öfverraskad, då hon begick denna, skulle hennes aktning för sig sjelf aldrig kunna bli densamma som den varit. Detta ögonblick fick hon en svag aning om huru oriktigt och oursäktligt hon uppfört sig. Mr Carlton kom in med ett ljus i handen. Han tog fram en nyckelknippa och satte nyckeln i låset. Men han fann att det icke var stängdt. — Hvad? för f-n! lemnade jag det så? sade han högt och likgiltigt. Och derpå vände han sig om och såg omkring sig i rummet, som om hen fattats af en misstanka. Hans hustru kunde se det, och hon kände nästan dödsångest vid tanken på att han möjligen skulle upptäcka henne. Men hon satt nedhukad i den mörka vråns skugga, och han såg henne icke. Derefter såg han noga på låset, men kunde ej se, att något fattades det. Han egnade sig sedan åt den sak, hvarföre han torde ha kommit; han flyttade undan flera saker på den öfversta hyllan, för att komma åt en glascylinder. Han höll den i sin hand, när hans biträdes röst hör des ropa till honom: — Är ni der, mr Carlton? — Ja, svarade läkaren. Är det fråga om något?