Göteborgsposten – 28 december 1864, sida 1

sidan om den och tände vaxljuset, som hon haft med sig medelst en tändsticka. Laura! Laura Carlton! hvad ämnar du göra? Spionera på din man, snoka i de saker, som han ansett lämpligt och rätt att ej visa dig! Akta dig! hemligheter, som uppspanas på ett ohederligt sätt, gagna sällan den, som uppspanat dem. Hon var ej vid lynne att akta sig. Hade en engel från himmelen kommit för att varna henne för hvad hon ämnade göra, skulle hon knappt frågat derefter. I sin förbittring var hon likgiltig för följderna. Hon visste ej hvilka hemligheter eller vinkar, som mr Carlton hade gömda i jernskäjet framför henne; hennes misstankar voro obestämda, men hon hade fallit på den tanken, att något kunde upptäckas der, och det var blott hennes sjukom som kommit henne att uppskjuta så länge genomsökningen af skåpet. Dermed vill jag ej ha segt, att hon hoppades, att något, som fanns deri, skulle röra den misstanka, som hon varit upptagen af på den sista tiden — långt derifrån! Icke desto mindre var det ganska säkert, att det erkännande om likheten, som hon aftvingat Judith, hade bidragit att egga henne till den trotsighet, som nu lifvade henne. Är det icke intressant att följa den kedja af i sig sjelf obetydliga omständigheter, som stundom föra till upptäckten af brott? — Ett år förut hade slumpen gjort Laura Carlton bekant med bruket af en dyrk; hon fästade då naturligtvis ingen vigt dervid, och dock skulle hon kanske aldrig öppnat eller fallit på den idgen at