Göteborgsposten – 27 december 1864, sida 1

— Det är möjligt, sade hon, att mr Carlton kännt ill giftermålet och hvad de sedan företagit sade Jane slutligen. Laura instämde icke dori utan sade: — Det förekommer mig verkligen, som det icke tjente ill något att åter röra upp fråga om hvad det blifvit uf hlarice. Och, som jag säger, det befrämjar icke den Chesneyska familjens anscende. Jag ger mig ingen ro, förrän jag funnit Clarice — om hon kan finnas, sade Jane litet upprörd. Denna mrs Wests upplysning har eggat mig, och min far uppdrog åt mig att söka efter henne. Hon lefver kauske ännu; hon är kanske fattig, eller — Jane sänkte här rösten — om hon är död, har hon kanske lemnat efter sig ett barn eller flera. Jag måste, trots din fördom eller stolthet, fråga mr Carlton härom. — Fråga honom om du vill, sade Laura ovänligt. Det förekommer mig alltid, som om du anspelade på att någon dyster hemlighet vore förknippad med saken, oberäknadt Clarices försvinnande, tillade hon vresigt. — Det har alltid förefallit mig, som om en sådan hemlighet fanns, sade Jane, och hennes röst hade en dyster klarg, en hemlighet, som jag bäfvar för. Du känner den lille halte gossen i Truppers hus? — Vidare? sade Laura efter ha tyst stirrat på henne. — Jag kan icke förjaga den tanken, att det barnet är Clarices. Lady Laura sprang upp, kastande bort ett täcke, som hon lagt öfver sina knän och glömsk af sin sjuklingsroll