Göteborgsposten – 24 december 1864, sida 2

flit 24 skilling om dagen. Den språksamma menniskan slutade sin berättelse med en jemtörelse mellan jularne der i huset förr och nu; hur tjenarne då hade stora julpresenter att vänta och hur det aldrig ville ta slut på julklappar af allt hvad dyrbart och rart var inne hos herrskapet. Nu gjorde det henne (pigan) ondt att taga de fem rdr, som frun inte utan saknad kunde undvara, och hvad herrskapet sjelft angår, så kommer det inte i fråga för 10 öres värde. Begriper du nu, min bror, hvem julklapparne skola vara till? förstås, att vi ej skola glömma modren heller. — Hederliga själ! sade jag. Men du börjar i galen ända! Hjertat först och julklapparne sedan, ty ser du, är hon rätt finkänslig, din sköna, och det tviflar jag ingalunda på, så begagnar hon ej presenter, hvilka hon ej vet hvarifrån de kommit. — Jaså, det går inte an? Derpå har jag ej tänkt, stammade min gäst nedslagen. Hur skall jag då göra? — Hur du skall göra! Du skall törst fria och få ja, och så köpa presenterna. Men jag känner henne inte. — Än sen, du gör dig något ärende in och så blir bekantskapen gjord; du frågar t. ex. frun om du får hyra rummet öfver jul helgen.