Göteborgsposten – 24 december 1864, sida 1

dig nu om plats, för att så köpa det der möbelsitset! — Nöbelsitset? Det var så tusan heller. Klädningstyg var det. — Det der storblommiga, brokiga sattyget? Nej, min bror, tror du det, har du icke reda på moderna och då låter du narra dig erbarmligen, såvida icke edra jäntor der borta på landet ha så granna rosor i sin modejournal. — Kom, låt oss gå härifrån! Du skall vara mig behjelplig i en annan bod, ty jag märker, att du förstår dig bättre på saken än jag, sade min gamle vän och tog mig under armen. Då vi kommo ut på gatan slog klockan tu i Tyska kyrktornet. Det var min middagstimma och jag frågade Janne om han hade lust att gå med mig hem och äta hvad mathämtarn kunde bestå? — Du är således icke gift: sade han. — Nej, min bror! Det har för mig aldrig blifvit något af med den saken och nu är tiden ute, så att satalierna äro förlorade. Men fru Andersson vid Södra Larmgatan har god mat till hämtning, hvadan jag hoppas att icke narra dig. Vi skola under middagen, vid ett godt glas vin rådgöra om klädningstyget till din hustru o. 8. v.