Göteborgsposten – 24 december 1864, sida 1

En episod från julveckan. Jag har under någon vecka roat mig med att vandra i bodarne och beskåda huru angelägna meniskorna äro att kasta bort sina pengar på onyttiga ting och offra på fåfängans altare, allt till firande af den tillstundande julaftonen. Jag har sett den rike, äkta mannen i stort bryderi öfver att hans hustru skulle bli missnöjd med klädningstyget, som han köpt till henne för ett par, tre hundra rdr, och modren helt ängslig öfver, att dottren skulle vilja ha schalen blå dertör att hon valt den röd o. s. v., men jag har aldrig sett, att den lilla skolflickan, som för sina sparpenningar köpt en pip-docka eller en tennkastrull, hyst minsta fruktan att de icke skulle bli oändligen välkomna af hennes lilla syster eller vän, åt hvilken de varit ämnade, och så har jag tänkt på den store gifvarens vishet deruppe, som gör glädjen af gåfvan stor i samma mån som den gifvandes mening är god och den mottagandes anspråk ringa. Men det är icke med de reflexioner, som mina besök i butikerna framkallat, jag vill underhålla läsaren, utan fast mer med en li