— Flicka. — Och priset sen? — Dermed är ej så noga. — Bah, din skalk! Nej, handla du på egen hand! Du vet nog bäst, hur hon vill ha det. — Uppriktigt taladt, Calle, vet jag det inte. Jag vet ej om hon tycker om rödt eller grönt eller blått. Jag vet endast att hon skall ha en riktigt vacker klädning och att du bättre än jag förstår smaken här i detta fina Göteborg. Och så skall du hjelpa mig att välja något annat, sådant der krimskrams som en ung flicka kan tycka om. — Och detta utan att jag känner hennes namn, utan att jag vet om jag skall söka henne i skogen eller i månen, om hon har bruna eller blå ögon! Jo, jag tackar! Du är något liberal i dina anspråk, märker jag. Min vän rodnade, såg litet förlägen ut och sade: Nå, jag skall då säga dig hur det är, helst jag behötver en förtrogen, som på ett hemlighetsfullt sätt kan låta framföra dessa gåfvor. Ser du, jag reste hit ner med ett lass ost och smör för att afyttra det och söka mig en kommissionär för afsättningen af mina ladugårdsprodukter. En bekant, som gick från Sköfde till Ranten i samma kupå som jag, tillrådde mig att taga in här i staden hos en