Göteborgsposten – 22 december 1864, sida 1

Hon såg den skälmska blick, som gick ut från hans ögon, och han lutade sig, för att kyssa bort rodnaden på hennes kind. När någon ämnar begå ett skälmstycke, blir han merändels öfverraskad. En stark knackning på dörren hördes, och mr Carlton stod framför dem. Då uppsteg en vida starkare rodnad, och hon ville med jungfrulig blyghet glida ur de armar, som omgåfvo henne. Men Frederick ville ej! låta henne göra det. Han höll henne qvar och såg upp med lugn sjelfbeherrskning. — Hvad gör ni här, mr Carlton? — Hvad jag gör? genmälte mr Carlton. Det är mitt eget hus. — Det förstås, att det är ert eget hus. Men detta är lady Lucys rum. Det tycktes vara alldeles omöjligt för dessa begge män att träffas, utan att något obehagligt egde rum, utan att komplimenter bådande strid vexlades. Frederick Grey lade lady Lucy sakta ner och stod upprätt, lång som han var, bredvid henne. — Som min svägerskas läkare och som hennes beskyddare, så länge hon är under mitt tak, tar jag mig friheten att fråga hvad ni gör här, svarade mr Carlton i sin tur. Det är med afseende på henne, som jag säger, att det näppeligen är passande i min tanka. — Tillåt, att jag anser mig bättre förstå den saken, svarade den unge mannen kallt. Då hon är min fästmö, kan ingen vara mera intresserad af att befria henne från allt hvad som är opassande än jag.