Göteborgsposten – 22 december 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af förf. till Slottet East Lynne. — Kära Lucy, han gjorde ingenting annat för dig är onkel John skulle gjort. Sjukdomens kris var inne, di han kom. — Jag kan icke frångå min tanka, och det kan ickt heller Jane. Det är ljuft att tro det jag har din far at tacka för mitt lifs förlängning eller, rättare sagdt, dig, son lagade att han kom hit. — Behåll då din tro, hviskade han. Och var öfver tygad om ett, min älskade — om att du skall få mig at tocka för en stor del af ditt tillkommande lifs lycka. Jag vill med Guds välsignelse bemöda mig om att bereda den — Tror du icke, att du nu hållit mig länge no; uppe? — Tröttar det dig? eller gör det ondt? — Nej, men du blir trött. Han höjde sitt hufvud för ett ögonblick, så att har skulle få se in i hennes ögon. — Trött, säger du? Jag önskar, att jag finge håll dig här så länge, att jag blef trött. ) Forts. fr. N:o 297.