Göteborgsposten – 21 december 1864, sida 2

kom ihåg den Sir Stephen hade icke behöft säga: karlen! Tanken på den karlen störde ofta mr Carltons själslugn. XL Stulna ögonblick. Lucy Chesney var konvalescent — liksom Södra Wennock, allmänneligen taladt. Inom en vecka efter sir Stephens besök hos Lucy kunde hon flyttas från sängen till soffan. Mr Frederick Grey ansåg sig mycket illa behandlad. Han hade icke släppts in till Lucy mer än den enda gången, då faran var öfverhängande, och hon icke kände igen honom. Men då han hörde af sin farbror John, att hon satt uppe, gick han straxt till mr Carltons hus. Jonathan släppte in honom genom förstugudörren, och han gick direkto upp och knackade på dörren till Lucys rum. Kom in, svarade Lucys röst, och han gick in och fann henne ensam, liggande klädd på soffan nära brasan och betäckt med ett sidentäcke. Hennes bleka kinder rodnade, men när det första ögonblickets förvåning var öfver, räckte hon honom sin hand till välkomsttecken. Ingendera sade något. Han lade sin arm under dynan, hvarpå hon låg, och höjde den något, så att hennes ansigte närmades hans. — Lucy, mitt hela lif blir blott tacksamhet!