Göteborgsposten – 21 december 1864, sida 2

— ——7—77—27—22 ee —— — — Det är icke alls orimligt, genmälte sir Stephen. Mrs Smith sökte öfvertyga mig, att jag misstog mig, men jag öfverbevisade henne om motsatsen. Mr Carltons ansigte hade undergått en förändring, det hade fått ett eget uttryck, ej olikt en jagad hjorts. Då han såg upp mötte hans ögon Fredericks, som voro häftade på honom. — Är det möjligt, att känna igen ett spädt barn efter åtskil iga års förlopp. — Blott i det fallet, att det har ett så eget födelsemärke, som detta barn har. Jag skulle kännt den gossen, om jag mött honom i Afrikas vildmarker. — Hvad är det för ett märke? frågade mr Carlton, som såg ut, som om han tviflade på att något sådant fanns. — Det är under högra armen, nära armhålan, man kan ej glömma det, sedan man en gång sett det. Gå och se på det. De togo hvarandra i handen och skiljdes. Sir Stephen gick ut genom porten, och mr Carlton närmade sig förstugudörren. Han höll på att gå in genom den, då sir Stephen ropade på honom. — Det är bäst, att ni gör det bekunt, att det är samma barn, mr Carlton; det kan möjligen leda till en upptäckt. Kanske mrs Smith säger er mer än hon sagt mig. Hon säger, att mrs Crane kom till Södra Wennock, för att sammanträffa med sin man, och jag anser det sannolikt. Kom ihåg den der karlen, som ni såg gömd på trannan!