Göteborgsposten – 21 december 1864, sida 2

ljeende. Följ mina föreskrifter, det kan lindra hans plågor litet, men intet kan rädda honom. Då de gingo ut genom porten, mötte de mr Carlton, som tidigt besökte sina patienter. Hvarför ha de kommit hit? var den fråga, som lästes i hans ögon, ehuru den ej uttalades. — Ni har varit hos min patient! utropade han hög med en ton, som var långtifrån vänlig. — Är det er patient? ropade sir Stephen. Jag trod: de det var Lycetts, och jag hade icke tid att göra öfver flödiga frågor. Jag har tillstyrkt en liten ändring i be handlingen och lemnat ett recept, i afsigt att lindra plågorna; det är det enda som kan göras. Han talade i den myndiga och obesvärade ton, son utmärker första klassens läkare. Han ämnade icke såre och hade ingen aning om, att hvad han sade gjorde det men mr Carlton harmades. -Hvarför har ni kommit hit? frågade han, undrande verkligen, hvarför sir Stephen gått dit. — Mrs Smith skickade efter mig, sade sir Stephen Förmodligen vet ni hvad för ett barn det är? — Hvad för ett barn det är? upprepade mr Carltor efter en knappt märkbar paus. Det har icke långt igen trots receptet af en läkare af första klassen — det vet jag — Det är barnet till den frun, som dog vid Palace Street och som jag besökte i ert ställe — hon, som dö dades genom blåsyran. — Så orimligt! sade mr Carlton.