— Vet ni ingenting om hennes död — eller de omständigheter, hvarunder den inträffade? frågade sir Stephen. — Jag vet icke det ringaste derom, svarade hon eftertryckligt, utom hvad som jag fått höra sedan jag för kort tid sen kom hit. Mrs Crane bodde hos mig i London och for sedan till Södra Wennock. Jag fick ett bref från henne en eller ett par dagar senare, hvari hon skref, att hennes barn var födt, och hon bad mig komma och hemta det. Vi hade kommit öfverens om att jag skulle ha det och föda upp det. Det är allt hvad jag vet. — Vet ni, hvarför hon reste till Södra Wennock? — För att möta sin man. Men förhållandet med honom tycktes vara hemlighetsfullt, och hon var ganska förbehållsam mot mig. Det tycktes, som om detta vore allt hvad mrs Smith visste. Åtminstone var det allt, som hon ville säga, och det spridde föga om ens något ljus öfver saken. D:r Grey gick, efter att ha tillstyrkt henne att meddela hvad hon visste åt polisen. — Det skall jag troligen, sade hon. Men jag vill sjelf bestämma tiden derför; det har jag mina skäl till. Det skall inte bli mitt fel, sir, om inte saken uppdagas. Sir Stephen hade gått halfvägs genom trädgården med sin son, då mrs Smith kom springande och bad honom stanna. — Sir, sade hon, ni har glömt att ta er ersättning för besväret. — Jag tar ingen sådan i Södra Wennock, sade han