Sir Stephen Grey blef förvånad. Frederick, som stod stödjande sin armbåge mot ryggen af en hög stol, lekte vårdslöst med sin urkedja. — Hvar är hennes man? frågade sir Stephen. — Sir, det var just det, som jag skulle vilja veta. Jag har inte hört något ifrån honom, sedan jag for med barnet från Södra Wennock. — Mon ni måste känna henne till en viss grad. Ni kunde ej kommit och tagit barnet från en person, som var er alldeles obekant. Mrs Smith teg. — Jag kände henne, emedan hon bodde i mitt hus, sade hon omsider. Jag vet inte, hvarför jag ej skulle tala om det. — Och hennes man? Bodde han också hos er? — Nej, bara hon sjolf. Sir, jag kan försäkra er, att jag inte vet hvem hon: var eller hvem hennes man, mr Crane, var. Det är till en del derför, att jag inte ville, att man skulle besvära mig med frågor, som jag inte kunde svara på, som jag hållit mig stilla här och inte talt om att det var samma barn. — Och ni visste icke, att hon var död? — Nej, jag visste det inte. Jag har bott med barnet i Skottland, hvarest min man var vid en fabrik, och vi undrade ofta på hvad som blifvit af mrs Crane, efter hon inte kom och hämtade sitt barn. Vi trodde, att hon rest till Amerika med sin man; Det fanns de, som sade mig det.