— Det vet jag icke, svarade sir Stephen, i det han skref ett recept med blyertspenna, då bläck icke var till hands. Smith! Smith! upprepade han för sig sjelf, då detta namn jemte tanken på det förflutna erinrade honom om något. Ni måste vara den mrs Smith, som kom och tog bort barnet. Kanske ansåg mrs Smith, att detta ej mer kunde döljas, kanske önskade hon ej mer att dölja det. Hon sade — Om jag är det, hvad då, sir? — Hvad då? upprepade sir Stephen, i det han satte sig på en af trästolarne, betraktande henne med förvåning Vet ni icke, att nära nog hela verlden sökte efter er? Mar var mera angelägen att få reda på er än att träffa. någor af de andra, som voro inblandade i saken. — Hvarför? — För att ni skulle vittna hvad ni visste, för att n skulle sprida något ljus i saken och förklara hvem och hvad det unga fruntimret var, sade sir Stephen, talande mycket fort. --Men om jag icke kunde det? — Men jag tror, att ni kunde — jag antar, att n kunde. — Då misstar ni er. Jag förklarar vid hvad helig är, att jag icke har mer reda på hvem fruntimret var — d. v. s. hvilka hennes anhöriga och slägtingar voro — äl! barnet deruppe. Jag har kommit till Södra Wennock, fö att skaffa mig reda på saken, och jag visste inte, att mr Crane var död, förrän jag kom hit.