Göteborgsposten – 20 december 1864, sida 1

på att hon är på god väg. Ser du, ungdom och skönhet stå sig. Att det skulle smitta Lucy Chesney! Lyckligtvis har hon en god konstitution. pe gingo till mr John Greys hus, hvarest sir Stephen skulle ligga öfver natten. Han välkomnades på det hjertligaste; mrs Grey sade, att det förflyttade henne till den förflutna tiden, då hon såg honom igen. Febern hade angripit många lika häftigt som den anfallit Lucy Chesney, och när det blef bekant, att sir Stephen anländt — och den nyheten tycktes sprida sig som en löpeld — belägrades mr Greys hus af menniskor, som anhöllo, att sir Stephen måtte gifva dem ett råd, innan han återvände till London. Sådan är folkopinionen. För några år sedan hade mr Stephen Grey blifvit körd från staden, och knappt hade då någon enda menniska velat ha ett råd af honom gratis, men sir Stephen Grey, den renlärige londonske läkaren af första klassen, baroneten, den store mannen, som var den kungliga familjens lifmedikus, hade erhållit ett utomordentligt anseende. Hade hela läkaresällskapets fakultet varit i Södra Wennock, skulle den dock icke betydt mycket emot sir Stephen Grey. Vägrade han att gå? Visst icke. Han gick till hvem, som skickade efter honom, ty han var icke den som vedergällde ondt med ondt. Han gick ur det ena huset in i det andra långt in på natten och ville ej mottaga någon vedergällning hvarken af den rike eller den fattige. Nej, nej, han gjorde det för gammal bekantskaps skull, sade han, i det han tog stadsboerna i handen — för gammal bekantskaps skull.