Göteborgsposten – 20 december 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af förf. till Slottet East Lynne. Han stack sin arm inom sin sons och gick framåt utan att märka, hur upprörd denne var. Sir Stephen var sjelf lugn till sinnes; han tog saken trankilt och kunde ej begripa, hvarför Frederick icke också gjorde det. Men Frederick var annorlunda; han hade ärft sin mors känsliga lynne. Sir Stephen såg en skymt af sin sons bleka ansigte, då de gingo förbi barberaren Wilkes fönster, hvari en gaslåga upplyste en uppstoppad herre, rikt försedd med hår och polisonger som vred sig omkring på en tapp. — Hvad står på, Frederick? Mår du icke bra? — Åhjo — jag är litet — orolig. Är pappa säker på att krisen aflupit väl? — Det är jag. Om hon nu dör, gör hon det af svaghet. Jag undrar på att lady Jane lät henne ligga sjuk hos Carltons. Frederick hade ej hämtat sig tillräckligt för att kunna inlåta sig i en förklaring. Han sade blott, att det icke var lady Janes skull, — Pappa reser väl icke hem i qväll? — Nej; jag dröjer till i morgon, men jag är säker ) Forts. fr. N:o 295