Göteborgsposten – 20 december 1864, sida 1

Mrs Teyperfly skakade sorgset på hufvudet, som ville hon säga, att ingen sådan qvarn kunde verka på henne, och började derpå förklara sitt ärende. Hon gjorde det utförligt, trots den sena timman och sir Stephens trötthet. Till mrs Pepperflys ledsnad hade mrs Smith icke kunnat bedja henne ligga hos sig öfver natten, derför att den piga, hon tagit i sin tjenst, låg i den säng hon förut haft att disponera. Emellertid blef mrs Pepperfly trakterad med tå och ymnig qvällsvard, och hon var mycket nöjd med sin afton, helst som enkan Goulds närvaro bidrog till sällskapsnöjet. Enkan gick tidigt, emedan hon ej brukade sitta länge uppe, men mrs Pepperfly gjorde sig ej brådtom. Hon gjorde verklig nytta genom att se till det sjuka barnet, och hon satt hos honom en stund, sedan han burits upp på sitt rum. Hon erbjöd sig att bli hos honom om natten, men mrs Smith afslog detta; det hade ej ännu kommit derhän, att man vakade öfver honom om nätterna. Under loppet af den aftonen kom den nyhet, som spridts omkring i staden, till Tuppers hus. Mr Carltons gosse, som bar dit medikamenter, meddelade den; han sade, att den store londonske doktorn sir Stephen Grey hade i följd af ett telegram kommit ner till Lady Lucy, och att han nu gjorde sjukbesök i hela staden. För mrs Smith var denna underrättelse hvad vatten är för en törstande vandrare. Hon älskade barnet lidelsefullt, hur kallt och sträft än hennes sätt var, och det förekom henne, som om underrättelsen hviskade ett svagt hopp om att det skulle få lefva. Dermed vill jag ej ha sagt, att