Göteborgsposten – 19 december 1864, sida 2

Tran ULLAn )IWL. Italiens konung har nu för sin del sanktionerat beslutet om hufvudstadens förflyttning. Det säges, att en k. proklamation till italienska nationen åtföljt denna sanktion. Som bekant börjar, enligt septemberkonventionen med Frankrike, först från och med kungörelsen om flyttningen den 6 månaders frist, efter hvars utgång franska truppernas utrymmande af Rom skall börja. Detta utrymmande skall således senast begynna i medlet af juni månad nästa år. Dock påstås från Paris, att det enl. all sannolikhet skall dessförinnan vidtagas mått och steg i den riktningen. Det må ej anses underligt, att allmänheten redan nu börjar med spänning motse denna tid. 6 månader gå så tort, och det skall, innan de förlupit, visa sig, huruvida den hel. alliansens hrr potentater äro beredda att våga en kamp med vestern eller icke. vöfveriväsendet i Neapel har nu fått sitt banesår genom 5 af de djerfvaste röfvarechefernas tillfångatagande. Dessa individer ha afrättats i Melfi d. 28 nov., och den djerfvaste utaf dem, blodhunden Chiavone, tiggde fegt om sitt lif och bemannade sig först, då han såg, att alla böner voro förgäfves. Chiavone har under ransakningen afgifvit bekännelser, hvilka upplysa om orsaken, hvarföre röfveriväsendet kunnat hålla sig så länge och ständigt ånyo dykt upp, då man ansåg det i grund utrotadt. Man hade redan med förundran funnit, att de trakter, der röfrrrne huserade aldra värst, efter hand tilltngit i välstånd; orsaken härtill har, enligt Chiavones uppgifter, helt enkelt legat deri, att röfrarnes rån från de rika och förmögna nästan helt och hållet öfvergått till den tattiga befolkningen, som lät sig dyrt betalas, för att meddela röfrarne underrättelser om truppernas rörelser och nödiga lifsmedel. Röfrarne sjelfva lefde ur hand och i mun. Stödjande sig härpå, förklara de ätven till det yttersta, att de endast kämpat för tron och att de dö för tron. Den ende qvarvarande röfvarechefen skall vara en viss Masini, hvars band blott består af 18 medlemmar. Regeringspartiet i Preussens hufvudstad har, i anledning af landtdagens förestående inkallande haft flera konferenser med enskilda framstående män inom oppositionen för att enas om de punkter, i hvilka man skulle kunna försöka ett ömsesidigt närmande. Det heter emellertid, att dessa försök skola ha misslyckats. Det radikala Fortschrittspartiettänker offentliggöra ett nytt program till rättesnöre för dess anhängare på landtdagen. Sedan törhandlingarne med Frankrike om tulltaxan nu bragts till ända, skola tullförhandlingar med Osterrike åter inledas. Den franske fullmäktige, som slutat tullförhandlingarne i Berlin, de Clercq, skulle d. 16 d:s afresa till Hamburg, för att underhandla med Hansestäderna om ett nytt sjöfartsfördrag. . Mellan Preussen och Österrike pågå konfidentiela underhandlingar om arfsföljdsfrågan i hertigdömena. I afseende på ett gängse rykte om Nordslesvigs eventuela afträdande till Danmark yttrar en officiös preussisk tidning: Man kan vara öfvertygad om, att Preussen icke skall vilja låna sin hand till att göra lösningen af frågan om hertigdömena tvifvelaktig, sedan regeringen med användande af hela sin energi i sträfvat i riktningen åt en dylik lösning () och lät Londonskonferensen upplösa sig till följe af de ouppfyllda fordringarne på de odelade hertigdömenas sammanvaro. Vidare heter det i nämnda blad: En allvarlig pröfning af de från flera håll resta arfsanspråk skall snarast möjligt företagas. Om man än icke kan antaga, att Preussen skall särskildt understödja sina egna redan år 1846 offentliggjorda arfsanspråk, för att grunda sin framtida ställning i frågan om hertigdömena, bör man likväl, om öfverhufvudtaget någon betydelse skall gifvas åt arfsanspråk, äfven fordra en grundlig pröfning af de preussiska arlsanspråken. Bismarcks blad Nordd. allg. Zeit. ger konung Christian IX en lexa med anledning af hans svar på Peder Larsens tal i Kolding. Till konungens ord: ÅJag är född slesvigare och trågar, om man ej anser Slesvig för ett) danskt land. fogar bladet följande anmärkning: Detta under närvarande förhållanden något djerfva språk mottogs icke desto mindre med stort bifall af de närvarande. Då det emellertid finnes många, som ej så alldeles dela åsigten, att Slesvig bör anses för ett danskt land, skall konung Christian säkert göra bäst i att genom sin regering lemna bevis på, att en monark kan vara en god furste, äfven om hans vagga ej stått i det land, till hvars tron han kallats. Den at Österrikes underhus antagna adress till kejsaren har d. 11:te d:s af ordf. inskickats till statsministeriet. Med undantag af några mindre vigtiga ändringar har adressen bibehållit sin ursprungliga form. Tiden från d. 8:de till d. 12 Dec. har varit upptagen at finansutskottets arbeten; d. 13 d:s har ett nytt möte inam dannterade hkammaran fröravarit