Göteborgsposten – 16 december 1864, sida 1

Wennock och många andra saker hade nindrat Judith att komma. Det hade varit besynnerligt, om ej samtalet vändts på den längesedan försiggångna tragedien. Enkan Gould, som cj visste något roligare i verlden än att prata, berättado sin version af den och enkan lyssnade till den med spänd uppmärksamhet. Det bör ihågkommas, att mrs Gould liksom sköterskan aldrig erkänt möjligheten af att mr Carlton sctt någon på trappan; det förargade dem begge att höra talas derom, och hon började förneka det nu. Det var en öfverflödig försigtighet, emedan mrs Smith aldrig hört talas derom. Det såg dock ut som om det gjorde djupt intryck på henne, när hon nu hörde det. Ä — Gud i himmelen! sade hon. Och säger ni, att man ej sökte skaffa sig reda på den karlen? -Det var ingen karl att skaffa sig reda på, svarade förargad enkan Gould, som åldrats mycket under de förflutna sju eller åtta åren och som såg ut att vara sextiosex år. Jag har aldrig sedan dess tyckt om mr Carlton, det vet jag. Det kunde ju ha skadat vårt rykte. Mrs Smith tycktes ej fatta detta eller ens förstå den fina anspelningen. Hon hade stigit upp, för att taga tåkitteln från elden och hälla vatten på tåökannan, men hon satte den hastigt ifrån sig. — Det var just den ledtråd jag behöfde! utropade hon. Just den ledtråden! Jag tyckte det var så besynnerligt, att han icke varit här, så besynnerligt, så besynnerligt! Det föreföll mig obegripligare än allt det andra.