hos henne — hade varit tanken, att hon skulle uppspåra flera detaljer rörande mrs Cranes död såsom obekant, om der fanns några sådana detaljer, som behöfde döljas. Men planen tycktes ej duga, ty mrs Smith hade ej fått veta mera än hon fått veta straxt i början, och hon talade nu ganska oförbehållsamt med enkan. I gästfri afsigt satte mrs Smith fram töbordet; hon satte brickan i köket, för att ej störa den lille, som sof. Klockan var visserligen icke mer än tre, och det var således temligen tidigt att dricka tå redan, men det har, som man vet, på senare tider blifvit modernt att dricka tå tidigt. Innan de satt sig vid töbordet, kom en annan gäst. Det var Judith Ford. Förhållandet var, att Judith måste den eftermiddagen gå ett ärende till Cedar Lodge, och att lady Jane hade bedt henne att då gå till mrs Smith och fråga, hur den lille gossen mådde. Jane hade hört, att han blifvit sämre, och hon tänkte mycket på honom trots oron för Lucy. — Det är som trolleri, att ni beggo sam manträffa här! utropade mrs Smith. Denna qvinna trodde alltjemt, att hon ej fått reda på alla detaljerna rörande mrs Cranes död, och hon hoppades beständigt, att något ord skulle fällas, som kunde uppdaga något nytt för henne i detta hänseende. Judith sade, att hon kunde stanna en fjerdedels timma, och mrs Smith räckte henne en kopp tå triumferande, ty den utlofvade tedrickningen, då Judith skulle tillbringa aftonen hos henne hade aldrig blifvit af. Judith hade ej fått tid att komma ty lady Janes resa till London och Lucys vistande i Södra